Solen har precis gått upp, strålarna stryker över strandängen. En fågel kommer vadande i vattenbrynet. Hals och bröst är tegelröda. Färgen glöder i morgonljuset. Näbben är imponerande, den visar vägen likt bogsprötet på ett stolt skepp.

Fågeln kliver vidare längs stranden på sina höga ben. Då och då stannar den och sticker ner näbben i vattnet. Den trevar, känner och petar. Nere i gyttjan finns saftiga kryp. Rödspoven rör sig elegant, men helt trygg tycks den inte vara. Hela tiden spanar den omkring sig. Alltid redo, alltid beredd.

Rödspoven är en utpräglad strandängsfågel. Den trivs på öppna ängar och betesmarker vid vatten som svämmar över om vårarna. Här går rödspoven och plockar insekter, blötdjur och maskar med sin långa näbb.

Strandängen är också häckningsplats. Boet byggs direkt på marken, nerbäddat i gräset. Rödspovarna måste hålla ständig uppsikt under häckningstiden. Kråkfåglar, rävar och andra rovdjur tar gärna ägg och ungar om de kan.

Rödspoven var förr en ganska vanlig fågel, men har minskat kraftigt de senaste decennierna. Orsakerna är flera. Dels har jordbruksmetoderna förändrats i modern tid. Många strandängar har exploaterats eller lämnats att växa igen. Dessutom har rovdjurstrycket ökat, liksom gässens påverkan på strandängarna. De stora gåsflockarna betar ner gräset, vilket missgynnar rödspoven. Vadarfåglarna letar småkryp i pölar och blöta sänkor och får svårt att hitta mat torra vårar då strandängarna torkar upp tidigt. I Vattenriket har en sommaröversvämning med järnrik slamavlagring också haft betydelse.

Längs Helge å finns fortfarande vidsträckta strandängar. Stora områden, såväl privat mark som naturreservat, brukas på ett sätt som gynnar fågellivet. Biosfärområdets bönder spelar en nyckelroll i bevarandet.

Vi arbetar också med att förbättra miljön för rödspoven och andra strandängsfåglar. Ett exempel är den så kallade ”munken” i naturreservatet Håslövs ängar. Munken är en anordning som håller kvar vatten uppe på ängen efter vårfloden. Den hindrar marken från att torka ut under häckningstiden.

En annan viktig uppgift är att minska mängden järn- och aluminiumhaltigt slam som avsätts på strandängarna vid högvatten. Metallerna påverkar både växtligheten och fåglarnas bytesdjur negativt. Just nu undersöker man vilka åtgärder som är lämpligast att använda.

Predatorkontroll är ytterligare ett sätt att skapa bättre förutsättningar för vadarfåglarnas häckning. Det innebär att predatorer som räv, grävling, mård, mink och kråkfåglar begränsas i antal genom jakt.