Björken lutar sig ut över vattnet. Från en kvist dinglar en märklig konstruktion. En sorts påse med ett rörliknande ingångshål. Den är flätad av grässtrån och växtfibrer och påminner om en raggsocka.

En fågel kikar ut, en pungmeshane med svart banditmask över ögonen. Han har publik. I en vassvippa sitter en hona och studerar bygget. Hanen visslar mjukt och rättar till lite fluff på boets tak. Honan flyger närmare. Hon ser ut att gilla det hon ser.

Pungmesen trivs i Vattenrikets våtmarker. Hercules och Karpalundsdammarna är populära häckningsområden. Här finns vassruggar, kaveldun och lövträd. Där hittar pungmesen både mat och byggmaterial.

Fågeln har fått sitt namn efter det påsformade boet – ett mästerverk som vävs samman av strån, kaveldunsfibrer, fluff från videkissar och annat mjukt. Den ombonade pungen håller ungarna varma och trygga, men den är också till för att imponera. Bobygget är ett sätt att visa upp sig och locka till sig en partner.

När äggen väl är lagda händer det att föräldrarna smiter. De lämnar helt enkelt boet, och hoppas att partnern stannar och tar ansvar för äggen.  Den som sticker kan i stället skaffa fler ungar på annat håll. I vissa fall smiter bägge föräldrarna, och häckningen misslyckas.

Pungmesen är en relativt ny fågel i Sverige. År 1964 hittades ett ofärdigt bo vid Råbelövssjön. Den första häckningen i landet konstaterades år 1971 vid Araslövssjön. Sedan dess har den spridit sig uppåt i landet, men Vattenriket är fortfarande ett viktigt häckningsområde.

Pungmesen trivs i miljöer med sumpskog, sly och täta vegetationsbälten längs stränderna. Sådana områden är svåra att utnyttja för jord- eller skogsbruk, och därför betraktades de förr som värdelösa.

Idag vet vi att våtmarker och strandskog är mycket viktiga för en mängd arter, inklusive oss människor. De förser oss med en rad värdefulla ekosystemtjänster – till exempel vattenrening, flödesreglering och näringsfångst.

I Biosfärområdet Kristianstads Vattenrike pågår ett långsiktigt arbete med att skydda och restaurera våtmarkerna längs Helge å. Att pungmesen trivs och häckar här är ett kvitto på ”skräpnaturens” värde.