skip to Main Content

Den långlivade pärlbäraren liftar med öringar

Vramsån porlar ner längs Linderödsåsens sluttningar. Grönskan lutar sig över vattenytan, och här och där fladdrar skimrande jungfrusländor. Nere på botten skymtar flodpärlmusslor, uråldriga varelser vars liv är sammanflätade med själva vattendraget. Vissa kan ha suttit på samma plats i hundra år, och mer därtill. I deras mörka skal finns historien lagrad, som årsringarna i ett träd.

Artfakta

Flodpärlmusslan lever på grusbottnar i rent, strömmande vatten. När musslan växer bildas årsringar i skalet. Tack vare dem vet vi att flodpärlmusslor kan leva mycket länge. Världsrekordet är 280 år.

Flodpärlmusslor kan kapsla in irriterande sandkorn i pärlemor. Då bildas pärlor. Artens vetenskapliga namn Margaritifera betyder ”pärlbärare”. Förr dödades mängder av flodpärlmusslor i jakt på pärlor. Idag är arten fridlyst och pärlfiske förbjudet.

Musslan sprider sig till nya områden med hjälp av öringar och laxar. Larverna hakar sig fast i fiskens gälar och lever en period som parasiter. Så småningom släpper de taget och singlar till botten – förhoppningsvis på ett bra ställe. Bara en larv av 100 miljoner utvecklas till färdig mussla.

Den första vintern är tuff för unga örnar, men i Vattenriket har de goda chanser att hitta mat. Här samlas tiotusentals gäss och andfåglar under vintern. Havsörnen kan slå friska byten, men i första hand tar den skadade fåglar. Den kan även äta fisk och kadaver.

Lokala åtgärder

Under sina första år lever flodpärlmusslans larver inbäddade mellan gruskornen på åns botten. I det här stadiet är de extra känsliga, men även vuxna musslor är sårbara. Torrläggning, förorening och igenslamning kan slå ut hela bestånd. Många livsmiljöer har blivit förstörda genom mänsklig påverkan.

Jord- och skogsbrukets hänsyn har stor betydelse. En viktig åtgärd är att spara kantzoner med buskar och träd längs ån. De fångar upp partiklar, dämpar övergödning och jämnar ut klimatet.

På flera håll i Vattenriket jobbar man med att återskapa den typ av grusbottnar som flodpärlmusslan behöver. Detta gynnar även värdfiskarna – öringen och laxen – som också behöver grusbottnar för att kunna fortplanta sig. Man lägger ut grus i lämpliga grovlekar på åns botten, och i vissa fall lägger man även tillbaka stenblock som tidigare har flyttats upp på stranden. Stenarna skapar strömvirvlar och hindrar gruset från att spolas bort.

Man arbetar också med att öppna upp fiskarnas vandringsvägar. När fisken får möjlighet att röra sig upp genom åar och bäckar ökar också mussel-larvernas chanser att nå lämpliga bottnar.

Flodpärlmusslan är en av Kristianstad kommuns ansvararter.

Upplev flodpärlmussor i Vattenriket

Flodpärlmusslan är fridlyst, och det är förbjudet att plocka upp levande exemplar ur vattnet. I Vattenriket finns också andra hotade musselarter. Därför bör man låta alla musslor vara i fred på botten.

Däremot är det en härlig naturupplevelse att vandra längs ett porlande vattendrag – till exempel Vramsån. Här lever många spännande arter, varav flodpärlmusslan är en. Naturum anordnar regelbundet aktiviteter och skolexkursioner vid Vramsån. Med hjälp av vattenkikare och andra redskap studerar vi livet i vattnet. Aktuell information finns i naturums program.

Translate »
Back To Top