Vattnets vandrare
De har smugit tätt intill varandra, sida vid sida i strömmen. Han med sitt sexiga underbett, hon med sin romstinna mage. Öringarna har trotsat forsar, sälar, dammar och fiskekrokar, men nu är de här. Tillbaka vid nollpunkten, platsen där själva livet blir till.
Det är dags. Honan slår med stjärten så att bottengruset virvlar. Nerverna sprakar, det går elektriska vågor genom deras kroppar. Nu! Romkornen strömmar ur henne, likt tusen små solar bland stenarna. Hanen gapar av upphetsning och låter sin mjölke flöda. Det är fullbordat. Livets cirkel har slutits.
Artfakta
Öringen leker på hösten i strömmande, syrerikt vatten. De bökar en grop i bottengruset där rommen läggs och befruktas. Äggen täcks sedan med ett skyddande gruslager.
Vissa öringar stannar hela livet i den å eller bäck där de kläcktes. Dessa så kallade bäcköringar är grön- eller guldbruna till färgen. De lever mestadels av insekter och småkryp och blir oftast inte särskilt stora.
Andra öringar simmar ut till havet och övergår till att äta fisk. De blir då silverblanka och liknar laxar. När det är dags att leka återvänder havsöringarna till ån igen. Det är en ansträngande vandring, men i gengäld finns det gott om mat i havet. Havsöringar kan därför bli mycket stora.
Bäcköringar och havsöring tillhör samma art. De kan till och med vara syskon, trots att de lever på helt olika sätt.
Lokala åtgärder
I många vattendrag finns saker som hindrar öringens vandring till och från havet. Det kan till exempel handla om kvarnar, kraftverk, dammar och vägtrummor. För att öppna upp vandringsvägarna har man åtgärdat sådana hinder på flera ställen, bland annat i Vinne å, Mjöån och Vramsån med tillflöden.
Öringens ägg och yngel är beroende av lämpliga grusbottnar, men tyvärr har människan fördärvat många lekområden. Vattendrag har rätats ut och rensats på sten, och formats till kanaler snarare än naturliga, variationsrika åar.
Därför arbetar man med att återskapa bottnar där öringen kan leka. På flera platser i Vattenriket har man lagt ut grus och stenblock i vattnet. Sådana åtgärder har gjorts bland annat vid Torsebro och i Vramsåns biflöden. Samtidigt gynnas en rad andra arter, till exempel den hotade flodpärlmusslan.
Upplev öring i Vattenriket
Öringar finns såväl längs kusten som i Helge å, och i flera av de mindre biflödena. Under uppvandringen på hösten kan man se stora havsöringar hoppa i strömmande partier, till exempel vid gamla kvarnar.
Vid mindre vattendrag är det spännande att spana efter öring på natten. Ta med en stark ficklampa och lys ner i vattnet, med lite tur får du se öringar jaga i ljuskäglans ytterkanter.
Om du vill fiska öring i Vattenrikets åar måste du köpa fiskekort.
Visste du? Namnet öring har inget med öron att göra. ”Ör” är ett gammalt nordiskt ord för grus – så namnet betyder ungefär ”grusfisken”. Det passar bra för en fisk som leker på grunda grusbottnar. Kanske påminner öringens prickiga mönster också om gruskorn?