Det lilla biet har mycket att välja på. Överallt vajar blommor i sommarbrisen. Det här är urgammal betesmark, generationer av känsliga mular har skapat en makalös artrikedom.

Biet tar sikte på en växt som ser smaklig ut. På en kraftig grön stjälk sitter ett ax av rödlila blommor. Blomkalkarnas inre djupnar till rör. De borde vara fulla av ljuvlig sötma. Men vad är detta? Blomma efter blomma visar sig vara tom. Inte en droppe nektar! Biet letar förgäves, alltmer ilsket surrande. Till råga på allt har två pollenklumpar kletat fast i biets panna. Biet stångar in huvudet i ännu en nektarlös blomma. Pollenklumparna dunsar mot den väntande pistillen och befruktningen är ett faktum. Göknycklarnas bedrägeri har lyckats än en gång.

Våra trakter har varit bebodda länge. Vid Mosslunda har man hittat en boplats från bronsåldern, och säkert har man hållit betande djur här sedan dess. Tack vare betet är marken öppen, mager och solbelyst. Klövar rör om jorden, blottar sand och för upp kalk till ytan. Betet formar landskapet och hindrar enskilda arter från att ta överhanden.

I stället skapas mångfald och variation. Under flera tusen år av bete har arterna hittat hit, en efter en. Markerna myllrar av blommor; kattfot, majviva, mandelblom, backtimjan, jungfrulin, flockarun och orkidéer – till exempel göknycklar. Bin och humlor bygger bo i sanden, och överallt flaxar vingar. Lärkfalkar, gulärlor, storspovar och blåvingar – listan kan göras lång! Betesmarkernas artrikedom är unik i svensk natur.

Göknycklar växer bara i sådana artrika gräsmarker. Därmed är den en så kallad indikatorart som visar att det finns höga naturvärden i området.

Orkidén göknycklar ”lurar” sina pollinatörer. Blommornas färg och form lockar till sig insekter, men de ger ingen nektar. Insekterna – och därmed också göknycklarna – behöver naturbetesmarkens mångfald av nektargivande blommor.

Göknycklar finns i Skåne samt på Öland och Gotland. Den största förekomsten på fastlandet finns i Mosslunda, strax söder om Vä. Det fanns långt framskridna planer på att anlägga en soptipp just här, men området räddades och blev naturreservat år 2017.

Det viktigaste vi människor kan göra för att bevara områden som Mosslunda är att se till att betet fortsätter. I naturreservatets skötselplan ingår bete med nötkreatur från och med den 15/7 varje sommar. Dessutom röjs buskar, tistlar och annan igenväxningsvegetation vid behov.