Småfiskar spritter åt alla håll, och på vattenytan syns långa stråk av bubblor. Ett huvud dyker upp. I morgonljuset skymtar pigga, svarta ögon och vita tänder. Uttern kröker ryggen och dyker igen. När den kommer upp sticker det ut en fiskstjärt från ena mungipan. Det krasar och smackar, och strax är fisken slukad. I skuggorna under bryggan skymtar ännu ett huvud, och det hörs ett kvittrande läte. Det är utterungen som kallar på sin mamma.

Uttrar är skickliga jägare, en vuxen individ kan fånga över ett kilo fisk om dagen. I åns mörka vatten hittar de sina byten med hjälp av de känsliga morrhåren.

Pälsen fungerar som en dykardräkt och håller uttern varm i vattnet. Ullhåren fångar ett lager luft närmast huden. När djuret dyker pressas en del av luften ut. Då uppstår ett spår av små bubblor på ytan. Uttrar rör sig också mycket på land. De markerar sin närvaro genom att lämna spillning på väl synliga platser. Spillningen innehåller ofta tydliga fiskfjäll, och luktar inte särskilt illa.

Uttrar kommunicerar också med ljud. De piper och kvittrar när de söker kontakt, och skriker som katter när de blir irriterade.

Förr jagades uttern för sin värdefulla päls. Under förra seklet drabbades den hårt av föroreningar. Arten var nära att utrotas i Sverige, och försvann från Vattenriket under 1970-talet. Numera är uttern fridlyst, och miljögifterna har minskat. Uttern har börjat återhämta sig, och under 2010-talet har de synts allt oftare i Vattenriket.

Att uttern trivs och får ungar i Vattenriket är ett fint betyg. Det visar att landskapet kring Helge å har höga naturvärden. Här finns gott om fisk och stora våtmarksområden där uttern kan hitta trygga gömställen. Våtmarkerna fångar också upp föroreningar. Genom att skydda och återskapa våtmarker samtidigt som vi begränsar våra utsläpp bidrar vi till en bättre vattenkvalitet. På köpet får vi möjlighet till fantastiska naturupplevelser.

Tyvärr händer det att uttrar blir påkörda när de korsar bilvägar. Risken är extra stor vid brofästen, eftersom uttrarna gärna går upp på vägen för att spillningsmarkera. Trafikverket har byggt utterpassager vid ett antal broar i Vattenriket. De består av trottoarliknande hyllor längs vattnet. Man lägger också en stor sten under bron. Stenen blir en naturlig ”gästbok” där uttrarna kan lämna spillningsmarkeringar utan att behöva gå upp på vägen.