Morgonsolen glimmar i vattnet och får ett lätt dis att stiga från ytan. Då skär ett gnisslande läte genom luften. På en kvist sitter en fågel. Näbben är lång och bröstet är varmt tegelrött. Nu verkar den ha fått syn på något, den ändrar ställning och visar upp en elektriskt blå strimma längs ryggen.
Plötsligt dyker den, det plaskar till och ringar sprider sig över vattnet. När den kommer upp igen glänser en löja i näbben. Kungsfiskaren har precis fångat frukost.

Kungsfiskaren finns på flera håll i Vattenriket. Den jagar ofta kring naturum i Kristianstad, inte minst under vinterhalvåret. Här finns utmärkta fiskevatten där mörtar och löjor går i täta stim. Kungsfiskaren håller sig gärna framme när uttrarna jagar, eftersom de skrämmer upp fisken till ytan. Annars sitter den ofta och spanar från grenar, stolpar och räcken.

Kungsfiskaren bygger sitt bo i en håla i strandkanten – ofta i en rotvälta eller i en själva strandbrinken. Ibland används naturliga hålrum, men fågeln kan också gräva egna tunnlar. Dessa kan vara upp till en meter djupa, med en ”barnkammare” längst in. Där lägger kungsfiskaren sina ägg på en bädd av uppkräkta fiskben.

Vattenriket är på många sätt en idealisk miljö för kungsfiskaren. Här är det lätt att fånga småfisk, och vintrarna är förhållandevis milda. Kungsfiskaren måste ha tillgång till öppet vatten för att kunna fiska.

Den största utmaningen är att hitta ett lämpligt ställe att bygga bo. Vi har placerat ut konstgjorda bon i områden där fåglarna brukar hålla till – längs Vramsån och vid naturumsjön. Bona är byggda för att likna naturliga kungsfiskarhålor. De har ett långt, sandigt rör som ingång, och slutar i en låda. Förhoppningsvis blir de en dag barnkammare åt nya generationer.

Kungsfiskaren är en av Kristianstad kommuns ansvararter.