Tio fiskar trängs i akvariet – bredkäftade och svarta som grodyngel. De trevar omkring sig med sina långa skäggtömmar. Något är på gång. De vet inte om det, men fiskarna ska bli föräldrar åt nya generationer i Vattenriket. Helge å börjar bli beboelig igen, efter decennier av utsläpp och nedsmutsning. Tiden är inne. Människorna lyfter upp dem och sänker dem försiktigt i ån. En efter en glider malarna ner i vattnets dunkel och tar sin värld i besittning.

Malen är Sveriges största sötvattenfisk. Kring sekelskiftet togs ett exemplar på 127 kilo i Ivösjön, och även i Helge å var mal en vanlig fångst. Det varma, lugna vattnet och videbuskarnas myller av undervattensrötter gav goda livsmiljöer.

Tyvärr blev ån alltmer förorenad. Toaletter spolades länge rakt ut i ån, och giftiga ämnen läckte från industrier och soptippar. Utsläppen blev förödande för livet i vattnet, och de sista malarna försvann i början av sextiotalet.

Numera är ån betydligt renare. Kring millennieskiftet började man sätta ut malar som fötts upp i fångenskap. Målet är att återfå ett livskraftigt malbestånd i våra vatten. De första malarna sattes ut 1999, och därefter har ytterligare utsättningar skett.

De malar som har satts ut i Helge å härstammar från andra svenska vatten. De är uppfödda på SLU’s sötvattenlaboratorium respektive Nordens Ark.

I samband med tidigare provfisken har Biosfärkontoret anordnat malvisningar, där allmänheten får chans att se infångade malar på nära håll. Förhoppningsvis kommer vi att kunna erbjuda liknande arrangemang i framtiden. Aktuell information publiceras på hemsidan och i naturums program.

Malen är fredad i hela Sverige. Det innebär att alla malar som fångas ska hanteras på ett skonsamt sätt och släppas tillbaka snarast möjligt.