Hammarsjön

Hammarsjön, som ligger direkt söder om Kristianstad, är Vattenrikets största sjö. Den är åtta kilometer lång och fyra kilometer bred. Landskapet är flackt, och sjön är mycket grund. Under sommaren är medeldjupet bara 0,7 meter.

Helge å är sjöns största till- och frånflöde, men ett antal mindre bäckar mynnar också i Hammarsjön (Mansdalabäcken, Mosslundabäcken, Rörsbäcken och Vibybäcken).

Under 1800-talet byggde man en vall tvärs över Nosabyvikens mynning, och pumpade ut vattnet. Syftet med torrläggningen var att komma åt mer jordbruksmark. Än idag pumpas vatten från detta område, samt vatten från Kristianstads reningsverk, ut i Hammarsjön vid Pyntens pumpstation.

Sjöns yta ligger i nivå med havet, och tidvis trycks brackvatten från Hanöbukten ända upp till Hammarsjön.

I sjöns grunda vatten finns gott om fisk – dels storvuxna arter som gädda och mal, men också gott om småfisk som mört och löja.

Sjön har också en rik växtlighet. Här finns stora vassbälten, men också sällsynta arter som sjönajas. Vegetationen bildar livsmiljö åt många fåglar, till exempel rördrommen och den bruna kärrhöken.

Runt hela Hammarsjön finns stora, sammanhängande ytor med strandängar och fuktig betesmark. Här häckar vadarfåglar som rödspov, brushane och enkelbeckasin. Havsörnar brukar regelbundet patrullera längs sjön på spaning efter skadade gäss och andra byten.

Biosfärkontoret gör regelbundna undersökningar och provtagningar i Hammarsjön.

Hammarsjöns vidsträckta strandängar är mycket viktiga för många fåglar. För att bevara dem krävs kontinuerlig skötsel. Stora områden, såväl privat mark som naturreservat, hålls öppna genom slåtter och bete.

I naturreservatet Håslövs ängar har man byggt en så kallad ”munk” – en anordning som håller kvar vatten uppe på ängen efter vårfloden. Den hindrar marken från att torka ut under häckningstiden, vilket bland annat gynnar den hotade rödspoven.

Förr fanns stora bälten av vattenväxten säv i Hammarsjön. Säven bildade ruggar och ”öar” som erbjöd mat och häckningsplats för fåglar. På senare år har mängden säv minskat starkt. Orsaken är inte helt klarlagd, men förmodligen spelar ökat gåsbete en viss roll. Även brunfärgningen av vattnet kan ha betydelse. Färgen beror på humusämnen som läcker ut från hyggen och skogsdiken i de norra delarna av Helge ås vattensystem.