Experter samlade för att rädda strandängsvadarna

Varför går det så dåligt för vadarfåglar i hela nordvästra Europa och hur kan trenden vändas? I två dagar har strandängsvadarnas situation stått i fokus på naturum Vattenriket.

Lantbrukare Lennart Waldemarsson, vadarexpert Ole Thorup och Vattenrikets naturvårdssamordnare Hans Cronert diskuterar orsaker till vadarfåglarnas nedgång. Bild: Karin Magntorn.

Stora insatser för att återskapa och förbättra strandängarna i Vattenriket, bland annat Håslövs ängar, Hovby ängar och Lillö, fick antalet vadare att öka stadigt från 1990 till -97.  De senaste tio åren har fåglar däremot rasat på strandängarna i Kristianstads Vattenrike.
-Rödspoven störtdyker, liksom tofsvipan, säger Hans Cronert, naturvårdssamordnare i Vattenriket och en av initiativtagarna till seminariet.

Den dystra trenden är långt ifrån unikt. Det ser likadant ut i resten av landet och i hela nordvästra Europa.
-Situationen är akut, säger Richard Ottvall, Lunds universitet. Av 29 svenska vadare har tio minskat, fem har minskat med 50 procent eller mer. Överlag är det en ledsen gubbe.

Rödspoven har till exempel minskat från 250 till max 70 par i hela landet. Och av brushane finns bara omkring 30 par i södra Sverige. Ole Thorup, vadarexpert från Danmark vittnar om liknande utveckling i Danmark, Tyskland, Holland och England.

Några orsaker som forskarna lyfter fram är en ökning av predatorer, igenväxning av strandängar, torrläggning av diken, intensifierat bete och slåtter, regnfattiga vårar, sommaröversvämning och ökat betestryck från gäss.
– Även om det finns storskaliga övergripande negativa förändringar skiljer sig förmodligen orsakerna åt mellan arter och regioner. Det rör sig om specifika problem för specifika ängar, säger Ole Thorup.

Seminariets dag två började med en exkursion till Håslövs ängar. Därpå följde en diskussion om vilka åtgärder som kan sättas in för att rädda vadarfåglarna.
-Mer gräs, mindre räv, mer pengar och bättre entreprenörer, summerar Peter Olsson, moderator, resultatet av slutdiskussionen.

Hans Cronert tycker att seminariet varit givande och väckt många tankar.
-Inte minst att få ta del av de danska erfarenheterna och knyta kontakter med broderlandet har känts värdefullt.

De storskaliga förändringarna är svårast att göra något åt, men Hans ser möjligheter att jobba på flera fronter.
-Det handlar om att öka engagemanget från centrala myndigheter för att få fokus mot och resurser till att ställa samman kunskap och hålla sig ajour med vad som händer internationellt. Danskar och holländare har mycket praktisk kunskap att bidra med.

Vidare vill han få till stånd ett nationellt åtgärdsprogram för hotade strandängsvadare.
-Strandängspraktikerna (myndigheter, forskare, lantbrukare och ideella) behöver träffas mer och utbyta erfarenheter och skapa gemensamma resurser för åtgärder och uppföljning. Det behöver ske på skånsk nivå, i Vattenriket och för de enskilda områdena.

Exempel på riktade åtgärder som Hans Cronert skulle vilja komma igång med är att försöka hantera räv och kråkor på till exempel Håslövs ängar.
-Men vi får börja med att smälta intrycken, sammanställa presentationer och slutsatser. Sedan får vi ta nya tag.