Vattenrikets gäss studeras i nytt stort projekt

Att grågässen ökat markant konstaterar både fågelräknare och lantbrukare. Men hur rör de sig? Varför väljer de att landa på vissa fält och inte på andra? Ett nytt forskningsprojekt vid Högskolan Kristianstad ska ge svar på frågorna.

Grågåsen, som förr gav sig av mot Sydeuropa på hösten, har under de senaste decennierna valt att stanna i Sverige. I dag kan gässen hitta föda på de vintergröna och näringsrika fälten.

Alla uppskattar inte grågässens framfart. Många lantbrukare försöker skrämma bort inkräktarna med olika metoder.

I veckan beviljade Naturvårdsverket medel ur Viltvårdsfonden för att finansiera ett stort forskningsprojekt om gäss. Under de kommande sex åren ska forskarna studera deras rörelsemönster i Vattenriket och runt Kvismaren i Närke.

– Hittills har forskningen varit knapphändig på så sätt att man mest bara räknat dem och kunnat konstatera att de ökat. Nu vill vi förstå hur gässen tänker när de väljer att slå sig ner på ett specifikt fält, säger Johan Elmberg, projektledare och professor i zooekologi vid Högskolan Kristianstad.

Drygt 10 miljoner kronor avsätts för ändamålet och 2019 kan projektet få ytterligare 6 miljoner kronor. Pengarna ska räcka till fyra delprojekt varav tre är starkt kopplade till Vattenriket.

Förstå hur gässen tänker
Det första delprojektet går ut på att förstå hur gässen tänker och rör sig genom att sätta satellitsändare eller halsringar på flera hundra gäss.

Det andra delprojektet är att utvärdera de skrämselmetoder man använder för att bli av med gäss från sina grödor. Till exempel bilar, fågelskrämmor och gasolkanoner.
– Vi kommer att skrämma gäss på ett vetenskapligt sätt för att utvärdera hur effektiva skrämselmetoderna är i förhållande till vad de kostar och hur långvarig effekten de har, säger Johan Elmberg.

Delprojektet tre är inte ekologi utan snarast samhällsvetenskap. Här ska forskarna studera varför det blir konflikt mellan gäss och människor på vissa ställen, men inte på andra. Den så kallade gåsförvaltningsgruppen i Nordostskåne är här föregångare och förebild.

Den fjärde delen handlar om hur man kan samordna gåsförvaltning mellan olika länder. De flesta gäss rör sig långa sträckor, ofta mellan flera länder.

Förberedelserna är redan igång.
– Det handlar om att skaffa tillstånd, köpa satellitsändare och anställa folk. Arbetet i fält sparkar vi igång i juni, säger Johan Elmberg.

Text: Åsa Pearce
Foto: Christer Neideman/Sländan