Orsaken till järn på strandängar utreds

Länsstyrelsen har fått 400 000 från Naturvårdsverket för att i samverkan med Vattenriket utreda läckage av järn och aluminium från invallade jordbruksmarker.

I samband med sommaröversvämningen 2007 uppmärksammade Vattenrikets naturvårdssamordnare höga järnhalter på strandängarna längs Helgeån.
– Vi trodde först det kom från skogs- och myrmarker längre norrut i Skåne och Småland, men det visade sig till stor del härröra från jordbruksinvallningar i området, berättar Hans Cronert.

Invallningspumparna gick för högtryck under tiden översvämningen pågick och förde med sig järnslam som missfärgade ängsgräset och gjorde det odugligt som hö.

Missfärgningen av strandängarna har återkommit under flera år efter översvämningen, sannolikt på grund av att järn upplagrats i marken.

Höga halter järn och aluminium
För att se om det sker transporter även mer normala år har provtagningar skett på några olika ställen, bland annat i ”stordiket” i Kristianstad som leder bort vatten från invallningen av före detta Nosabyviken. Vi fann höga järn- och aluminiumhalter vid de invallningar vi provtagit.

Järn har giftverkan på vattenorganismer, men binder också fosfor som troligen bidrar till att ängsgräset växer sämre och ger mindre skördar. Även aluminium är giftigt för vattenorganismer.

Utöver minskad grässkörd för lantbrukarna tror vi järnavlagringarna bidragit till minskningen av de vadarfåglar som häckar på ängarna.

Ett bra exempel på biosfäriskt arbete
Naturvårdsverket har beslutat att avsätta 400 000 kr till länsstyrelsen i Skåne för att sammanställa befintlig kunskap om bakgrund, förekomst, miljöeffekter och framtidscenarier med ökade intensiv nederbörd sommartid. Problemet med utflödet av järn och aluminium från invallningar är sedan tidigare uppmärksammat i Danmark och vi hoppas kunna hämta erfarenheter därifrån om vilka åtgärder som kan vidtas. Projektet kommer att pågå under två.

Processen är ett bra exempel på biosfäriskt arbetssätt.
-Vi uppmärksammar ett förhållande lokalt, initierar genom att berätta för Naturvårdsverket och Miljödeparatementet vad vi har iakttagit och vilka miljökonsekvenser det kan innebära. Vi samlar in kunskap och engagerar Länsstyrelsen som söker medel och drar igång ett projekt för att få fram mer kunskap och hitta metoder att åtgärda problemet. Vattenriket fungerar som modellområde.

Text och foto: Hans Cronert