De kustnära delarna av västra Hanöbukten från Landön ner till Friseboda, är en del av Vattenriket. Här breder flera mil sandstrand ut sig och på ett par ställen finns steniga partier som skjuter ut i havet, så som Snickarhaken och Revhaken. På sin väg mot havet grenar sig Helge å och rinner ut i havet både i Åhus och längre söderut i Gropahålet. En mil utanför Åhus finns grundet Kiviksbredan som lockar många övervintrande fåglar.

Östersjön är ett av världens största brackvattenhav. Här blandas sött och salt och därmed finns både sötvattens- och saltvattensvarter som alla har stor tolerans för olika salthalter. Det är inte så många arter som klarar dessa tuffa förhållanden, vilket gör Hanöbukten och Östersjön relativt artfattiga. Att det är artfattigt innebär inte att det är ont om liv i havet. De som trivs här kan finnas i stort antal. Men att det finns få arter gör att ekosystemet är känsligt för förändringar.

Nära kusten finns värdefulla mjukbottnar med ålgräsängar och sten- och blockrika bottnar med blåstång och sågtång. Här lever många arter och bottnarna är viktiga för den biologiska mångfalden. Ålgräs och tång ger skydd, lek- och födomiljöer för många fiskarter. Fiskarna är i sin tur mat åt andra fiskar och fåglar och bidrar till ett rikt fågelliv i kustområdet. En annan god egenskap som ålgräs har är att det binder bottensediment och dämpar vågenergi, vilket bidrar till att minska erosionen.

Kusten och havet ger oss många ekosystemtjänster. Turism, rekreation, fiske, dykning, båtfarande och attraktiva boendemiljöer är vi många som uppskattar. Havet bidrar också med mat i form av fisk. Kusten mellan Åhus och Kivik kallas Ålakusten. Här ligger ålabodarna på rad längs stranden. Än i dag är fisket ett levande kulturarv, även om ålen är hotad och fisket reglerat.

Flera stora vattendrag mynnar i Hanöbukten varav Helge å är ett av de största. Hur Hanöbukten mår beror delvis på allt som sker längs vattnets väg från långt upp i Småland till Vattenriket och havet. Näringsämnen från skog, jordbruksmark, avlopp och industrier följer med bäckar och åar ut i havet. För mycket näring leder till obalans i ekosystemen med till exempel algblomning och syrebrist som följd. Biosfärkontoret arbetar sedan många år med att minska övergödningen från land till hav genom att anlägga våtmarker.

Helgeåns vatten som rinner ut i Hanöbukten har blivit allt brunare. Vid pålandsvind kan brunt vatten ses utmed stränderna vid Åhus och Yngsjö. För att försöka minska brunifieringen gör Biosfärkontoret vattenvårdande åtgärder i skogsmark. Allt ifrån information till våtmarksanläggning. Det behövs mer kunskap om vad brunifieringen beror på, vad den innebär och vad vi bör göra åt det. Forskning och samarbeten pågår som Biosfärkontoret är en del av.

Erosionen längs kusten är på vissa ställen en utmaning. Kristianstads kommun arbetar med att ta fram en Kust- och havsplan där erosionen behandlas.