Vid slutet av den senaste istiden täcktes Kristianstadslätten av flera meter sand. Den kom med smältvattnet från isen. I sanden finns kalk från slättens kalkberggrund. Sedan dess har  bete, vind och odling skapat unika sandiga naturmiljöer med en myllrande artrikedom. I den kalkrika och varma sanden trivs värmeälskande växter, djur och svampar. Sandmarkerna är en levande del av vårt kulturhistoria och deras mångfald bidrar till att Vattenriket är ett av de artrikaste områdena i vårt land.

Kristianstadsslättens sandmarker har använts för bete och odling i flera tusen år. Vidsträckta och öppna betesmarker dominerade slättlandskapet sedan förhistorisk tid och fram till slutet av 1800-talet. Då låg gårdarna samlade i byar vid de bättre markerna. Där hade man sina åkrar. Mellan byarna låg de gemensamma betesmarkerna. Där bröt man ibland upp tillfälliga åkrar. På dem kunde man odla i ett par-tre år innan näringen i marken tog slut. Åkern lades i träda och blev betesmark igen. Det kallas för ett vandrande åkerbruk.

Bylandskapet la grunden till ett landskap med en unik flora och fauna. De kalkrika sandmarkerna hölls öppna av betet och det vandrande åkerbruket skapade öppen sand. I betesmarkerna växte blommande och kryddoftande örter som backtimjan, sandnejlikor och hedblomster. Här surrade vildbin och fladdrade fjärilar. I de övergivna åkrarnas öppna sand kunde insekter värma sig och bygga bon och nya växter kunde gro.  Sedan skiftena under 1800-talet då varje gård fick sin egen mark har landskapet förändrats. Med modernt jordbruk har sandiga betesmarker kunnat odlats upp. Andra har bebyggts eller planterats med tallskog. Men artrika sandmarker finns fortfarande kvar på sina håll. Många sandmarksarter är hotade idag, därför har varje område som finns kvar stor betydelse för att bevara artrikedomen.

Artrika och sandiga betesmarker finns bland annat på Ripa sandar, Rinkabyfältet, Åsumfältet och i trakterna kring Lyngsjö och Nöbbelöv. Väster om Åhus ligger naturreservaten Sånnarna, Horna grushåla och Horna sandar. I reservaten plöjs mindre områden upp med jämna mellanrum för att återskapa det vandrande åkerbruket och för att gynna det speciella växt- och djurliv som behöver de öppna trädesytorna. Delar av reservaten sköts också med bränning istället för bete vilket ger en riklig blomning. I Sånnarnas naturreservat finns en av Vattenrikets besöksplatser med ett litet utemuseum som berättar om sandmarkernas historia och mångfald.

På riktigt kalkrika sandmarker finns en alldeles speciell naturtyp som kallas sandstäpp. Utöver ett Ph på över 7 i marken krävs ett torrt och varmt klimat för att sandstäpp ska utvecklas. I Sverige finns sandstäpp framförallt i östra Skånes kalkrika sandmarker varav flera ligger i Vattenriket. Betesmarkerna på branterna vid Söndre klack och de örtrika markerna nere vid Östra Sand på Rinkabyfältet är exempel på områden där sandstäpp finns. Den väldoftande sandnejlikan är en av sandstäppens karaktärsarter.

Det finns många rapporter i skriftserien Vattenriket i fokus som handlar om de sandiga markernas naturvärden.

Utmed kusten från Åhus och söderut övergår de flacka sandiga odlingsmarkerna i ett dynlandskap. Stränderna är långa och obrutna. Innanför dem finns ett bälte av sanddyner som på sina ställen är  mer än en kilometer brett. Några sanddyner är över 20 meter höga. Dynområdet som också kan kallas för flygsandfält bildades i ett öppet landskap där vindarna hade fritt spelrum. Sedan slutet av 1800-talet har stora delar av dynlandskapet planterats med tallskog. Syftet var både att stoppa flygsanden och att producera skog. Idag är de gamla flygsandfälten en stor tillgång för oss människor.  På de soliga stränderna och i de strövvänliga tallskogarna kan vi koppla av och hämta kraft från naturen.

På stränderna, i de öppna dynområdena och i de glesa tallskogarna trivs speciella växter, djur och svampar. Det är delvis andra arter än de som lever i de öppna sandmarkerna i odlingslandskapet. Många arter hittar också till de många naturtomter och grönområden som finns i kustens bebyggda områden. Blommande växter och varm öppen sand är viktiga förutsättningar för många av de sällsynta insekter som lever utmed sandkusten. I flera områden är skötsel och restaurering av naturmarker viktig för att bevara och utveckla öppna sandmiljöer och alla deras arter.

Vid Äspet i Åhus finns en alldeles speciell kustmiljö.  Här, söder om Helgeåns mynning, har sanden och havsströmmarna skapat ett 35 hektar stort strand- och vattenområde. En grund lagun har dämts upp av de sanddyner och revlar som ständigt bildas och omformas av havet och vindarna. Strandängarna runt lagunen betas och området är en viktig rast- och häckningslokal för många fågelarter.