Innovativa skötselmetoder i utmanande miljöer

En flytande grävmaskin som tar bort buskar på strandängar, en slåttermaskin på gummilarver som slår, samlar och för bort gräs i en och samma överfart och en annan slåttermaskin som räfsar lav. Det är några exempel på lite ovanliga skötselmetoder som Vattenrikets påhittiga naturvårdssamordnare testat under året.

Som biosfärområde har Vattenriket uppdraget att vara en testbädd för innovativa idéer som bidrar till hållbar utveckling. Inte minst vad gäller naturvård.
-Att få ut det mesta möjliga av naturvårdsbudgeten är viktigt för mig. Man måste tänka utanför boxen och hitta effektivare metoder – samtidigt som man tar hänsyn till olika arter och bevarandevärden. Sen är det spännande att testa nya maskiner och hitta nya sätt att använda befintliga maskiner, säger Pyret Ovesson, naturvårdsamordnare i Vattenriket.

Utbredningen av vide är en utmaning. I naturreservatet Isternäset bredde videbuskar ut sig och hotade ta över strandängarna längs Helge å. Mellan fåglarnas häckning och vinterhalvårets översvämning finns inte mycket tid att arbeta på.

Lösningen blev pontongrävaren Big Foot, en maskin som i vanliga fall används till sjörestaureringar och muddringar där man utför grävarbete i vatten.

-Med pontongrävaren kunde entreprenören jobba på vintern utan att störa fåglar eller annat djurliv. Dessutom satt buskarna löst så vi fick upp mycket rotsystem. Den blöta sensommaren och hösten gjorde sen att vi fick problem att transportera bort buskarna. Men det är så det är i vårt område – man vet aldrig när högvattnet kommer. Vi får utvärdera när vi är klara, men det finns definitivt områden i Vattenriket där pontongrävaren är det självklara, och ibland enda, alternativet, säger Pyret.

Slåttermaskin på gummilarver
Hävdade strandängar är en naturtyp som minskar, eftersom den är svår och kostsam att sköta. Pyret kom på att testa en för Sverige helt ny maskin. Det rör sig om en liten slåttermaskin som går på gummilarver med extremt lågt marktryck, vilket är viktigt för att undvika skador på blöta och mjuka marker.
-Maskinen är bygd så att man kör slåtter, hopsamling och bortförsel i en och samma överfart. Det gör att man undviker att köra med flera olika maskiner för att få bort materialet.

Pyret är mycket nöjd med resultatet och har redan bestämt att köra på båda sidor ån och runt Årumsspången nästa år.
-Det underlättar skötsel om vi får tillbaka hävden på gamla slåtterängar. På så sätt hindrar vi igenväxning av vide och vass som annars breder ut sig.

Metoden ger förbipasserande en möjlighet att se hur de här markerna användes förr i tiden. Dessutom är den bra för den biologiska mångfalden.
-I Årummet är det främst gullstånds vi tänker på, men många andra arter gynnas också när vi får en bättre mosaik.

Rågsådd lockar korna att beta
I Mosslundas Natura 2000-område växte gran, rödek och lärk fritt, en biotop som inte motsvarade områdets bevarandeplan.
-Det fanns bara en väg att gå – att ta bort och försöka starta om. Längre tillbaka har det varit ett område med betad gles tallskog. Så det kändes naturligt att återgå till någon form av bete.

Björk längs fuktstråket, värdefulla ädellövträd och hassel som växte i kanten fick vara kvar när övriga träd togs bort.
-För att få så lite underhåll som möjligt funderade vi på hur vi kan undvika uppslag av problemarter som till exempel blåhallon och björnbär. Började kolla historiskt bakåt om svedjebruk. Tänkte att här kan vi göra en variant där vi sår in råg för att hämma ohävdsarter.

Sagt och gjort. Efter stubbröjning såddes 1600 kg råg ut med traktor och gödningsspridare på hösten 2022. Rågen fick växa till sig och i våras släpptes kor in i betesfållan.
-Det funkade bra. Rågen tog upp näring, hämmade ogräs och blev en magnet för korna att gå in och beta i området.

I höstas såddes en andra omgång med råg som korna ska beta 2024. Förhoppningsvis finns det sedan en så pass etablerad grässvål att det räcker med bete och lite underhållsröjning för att klara skötseln.

Slåttermaskin räfsar lav på sandiga marker
Sandmarker med heltäckande lavfält får inte de varma goa miljöer som sandlevande insekter vill ha. I Nyehusens fondmark växer även sällsynta växter som sandnejlika, backtimjan och ryl. Tidigare har vi plockat laven för hand med biosfärambassadörer.
-Det blir bra, men det tar tid. Vi måste hinna mer för att skapa bra miljöer så arterna inte försvinner.

Pyret diskuterade och spånade med en entreprenör som erbjöd sig att testa att köra med sidoräfsa på en självgående slåttermaskin och räfsa ihop laven i strängar.
-Det visade sig att vi inte fick några skador på områdets känsliga växter. De satt fast med sitt rotsystem och var helt intakta.

Den räfsade laven samlades ihop och 35 kubikmeter lav transporterades till kompostering. Maskinräfsningen fortsätter under vintern.

Sent kotramp ger små sandblottor
Ytterligare en metod Pyret testar på sandmarkerna är sent höst- och vinterbete. På Horna sandar släpps korna ut i slutet av oktober. Då har allt blommat över och korna betar ned årets vegetation.
-Samtidigt gör korna små trampskador som funkar som pyttesmå sandblottor. Arterna i det området är beroende av bar sand och gles vegetation. För att uppnå det har vi tidigare jobbat med större åtgärder som grävning och plöjning. Ska bli spännande att se vad den här småskaliga störningen ger för effekt, säger Pyret.

Hennes filosofi är att använda en mångfald av åtgärder – att jobba i alla nivåer från de stora till de småskaliga. Och alltid utifrån vilka arter som ska gynnas och hur känsliga miljöerna är.