Biosfärområden ska stimulera till forskning och lärande för en hållbar samhällsutveckling med människa och natur i samspel. Mitt i Vattenriket ligger Högskolan Kristianstad som är forskningskoordinator i vårt biosfärområde. Även andra universitet och högskolor har forskat i Vattenriket under lång tid, till exempel Stockholm Resilience Centre.

Den del av forskningen på Högskolan Kristianstad som har närmast anknytning till biosfärområdet går under namnet Man & Biosphere Heath, förkortat MABH. Forskningen rör sig över ett brett spektra, men gemensamma nämnare är att flera av projekten har anknytning till vatten och akvatiska ekosystem samt att det i forskningen finns ett nära samarbete med samhället. Flera forskare och forskningsprojektet har beröring mot biosfärområdet på olika sätt, ett axplock av dem är:

• Från fält till flyttväg – förvaltning av gäss i det nya jordbrukslandskapet (Johan Elmberg)
• Implementering av ekosystemtjänstkonceptet på kommunal nivå – ett transdisciplinärt projekt (ECOSIMP) (Ingemar Jönsson)
• Storskaliga utsättningar av inhemska arter: gräsanden som prediktivt modellsystem (Johan Elmberg)
• Varför försvinner strandängsvadarna från Kristianstad Vattenrike? (Gunnar Gunnarsson)
• Effekter av stora växtätande andfåglar i akvatiska ekosystem (Gunnar Gunnarsson)

Stockholm Resilience Center och Kristianstads Vattenrike har ett mångårigt och brett samarbete kopplat till tvärvetenskapliga studier. Deras forskning är inriktad på miljö och hållbar utveckling med fokus på socialekologiska system, där människa och natur studeras som en integrerad helhet. Centralt i forskningen är begreppet resilens- ett ekosystems förmåga att klara förändringar och ändå fortsätta att vidareutvecklas. Flera forskningsprojekt har haft inriktning på Biosfärkontorets arbetssätt med ekosystembaserad förvaltning och adaptiv samförvaltning och hur det bidrar till mänsklig välfärd. Detta lyftes bland annat fram i det FN stödda, globala programmet Millennium Ecosystem Assessment.

En grupp forskare vid Limnologen vid Lunds universitet undersöker hur en våtmark ska utformas för att på bästa sätt motverka övergödning och andra miljöproblem. Forskarna har sedan i mars 2020  tagit prover i ett tiotal våtmarker som anlagts runtom i Vattenriket.Projektet kommer att pågå under två år.  https://www.facebook.com/svtnyheterskane/posts/3656162964411189

Pål Axel Olsson, professor i biodiversitet vid Lunds universitet, har under flera år genomfört olika studier kring sandmarkernas bevarande och utveckling inom biosfärområdet. Studierna har bland annat innefattat betydelsen av markstörning för att gynna den biologiska mångfalden. Pål Axel ansvarar även för uppföljningen inom projekt Sandlife, som berör flera områden inom Vattenriket.

Emma Kritzberg, docent i limnologi vid Lunds universitet forskar bland annat kring varför vattnet i våra sjöar blir allt brunare. Brunifieringen är negativ ur flera infallsvinklar. Ekosystem påverkas då ljuset får allt svårare att tränga ner i vattnet, vattenkvaliteten försämras med försämrad biologisk mångfald och negativ påverkan på ekosystemtjänsterna som följd. Ökad brunfärgning av vattnet är ett fenomen som syns tydligt i flera vattendrag i Helgeåns avrinningsområde.