Biosfärområden ska stimulera till forskning och lärande för en hållbar samhällsutveckling med människa och natur i samspel. Mitt i Vattenriket ligger Högskolan Kristianstad som är forskningsnod i vårt biosfärområde. Även andra universitet och högskolor har forskat i Vattenriket under lång tid, till exempel Stockholm Resilience Centre, Linnéuniversitetet och Lunds universitet.

Läs om tidigare forskningsprojekt och publikationer längst ner på sidan.

Den del av forskningen på Högskolan Kristianstad som har närmast anknytning till biosfärområdet går under namnet Sustainable Multifunctional Landscapes, förkortat SMULA. Forskningen rör sig över ett brett spektrum, alltifrån vatten, gäss och akvatiska ekosystem, till fysisk planering och klimatanpassning. I många av projekten finns ett nära samarbete med samhället. Flera forskare och forskningsprojektet har beröring mot biosfärområdet på olika sätt, ett axplock av dem är:

• Från fält till flyttväg – förvaltning av gäss i det nya jordbrukslandskapet (Johan Elmberg)
• Effekter av stora växtätande andfåglar i akvatiska ekosystem (Gunnar Gunnarsson)
• Vattenrening av järn och aluminium med anlagda våtmarker, Fredriksdalsviken (Henrik Djerf)
• Minskning av brunifiering med våtmarker (Henric Djerf)
• Naturbaserade dagvattenlösningar med stöd av AI och radar (Salar Haghighatafshar)
• Ekosystemtjänster och ekologisk kompensation i fysisk planering (Ingemar Jönsson)
• Allmänhetens syn på klimatförändring och lokal klimatanpassning (Thomas Beery)
• Vatten, klimatanpassning och naturbaserade lösningar (Tobias Emilsson)

Stockholm Resilience Centre och Kristianstads Vattenrike har ett mångårigt och brett samarbete kopplat till tvärvetenskapliga studier. Deras forskning är inriktad på miljö och hållbar utveckling med fokus på socialekologiska system, där människa och natur studeras som en integrerad helhet. Centralt i forskningen är begreppet resiliens – ett ekosystems förmåga att klara förändringar och ändå fortsätta att vidareutvecklas.

Just nu pågår forskningsprojektet Become – Biosphere Reserves som effektiva bevarandeåtgärder som drivs av Lisen Schultz tillsammans med Hanna Sinare. Även andra forskare, som Katja Malmborg, är involverade. Syftet med projektet är att ge kunskap om hur biosfärområden bidrar till både naturvård och samhällsutveckling, hur de navigerar i kombinationen av dessa mål och vilken roll deltagandet har för att biosfärområdena ska kunna nå sina mål effektivt. Projektet omfattar en fallstudie i minst ett biosfärområde i varje land som deltar i projektet: Sverige, Norge, Frankrike, Portugal, Sydafrika, Chile och Kanada. Forskarna följer även upp enkäten som Lisen Schultz gjorde med 146 biosfärområden 2008 och 100 biosfärområden 2013. Biosfärområde Vindelälven-Juhttátahkka är också med i projektet och här görs en fallstudie. Forskarna har under 2024 gjort en uppdatering av den fallstudie av Kristianstads Vattenrike som utförts sedan tidigare forskning.

En forskargrupp ledd av Fernando Jaramillo undersöker våtmarkers hydrologi genom att studera satellitbilder. Med hjälp av maskininlärning kan forskarna ta fram modeller för hur vattennivåer skiftar över år och årstider. Nedre Helgeån är ett av de Ramsarområden som undersöks i projektet och Vattenriket har inlett ett samarbete med forskarna. Biosfärkontoret har tillgång till mätserier över vattennivåer i Helgeån som sträcker sig hela vägen från år 1905 till nutid. Förhoppningen är att dessa mätserier, samt de många mätningar som görs inom det kommunala projektet Smart VA, kan kombineras och jämföras med satellitbilderna.

Vi samarbetar också med Fernando Jaramillo och andra i projektet DOWES, som undersöker ekosystemtjänster i så kallade våtlandskap, där flera våtmarker länkas samman.

Pål Axel Olsson, professor i biodiversitet vid Lunds universitet, har under flera år genomfört olika studier kring sandmarkernas bevarande och utveckling inom biosfärområdet. Studierna har bland annat innefattat betydelsen av markstörning för att gynna den biologiska mångfalden. Pål Axel ansvarar även för uppföljningen inom projekt Sandlife, som berör flera områden inom Vattenriket.

Caroline Björnerås är forskare i akvatisk biogeokemi med fokus på järn och organiskt kol i akvatiska system. I Fredriksdalsviken studerar hon och Emma Kritzberg processerna i våtmarkens olika delar för att se hur järnet förändras under transporten genom våtmarken.

ENABLElocal är ett internationellt projekt som syftar till att tillgängliggöra biodiversitetsdata för lokalt beslutfattande kring bevarande av biologisk mångfald. Tyskland, Tjeckien och Sverige (med LUs Maj Rundlöf, Maria von Post, Henrik Smith, Hakim Abdi) deltar. Områden i Vattenrikets sandiga marker där VIP-åtgärder gjorts används som fallstudier.

Det gäller även det internationella projektet RESTPOLL, även det med Maj Rundlöf och Henrik Smith, som handlar om att restaurera och koppla samman livsmiljöer för vilda pollinatörer i Europa.

Universitetet i Bergen, Norge, bedriver forskning i Vattenriket i projektet Become – Biosphere Reserves som effektiva bevarandeåtgärder startade 2023 och leds av Universitetet i Bergen med bland andra forskaren Katja Malmborg. Projektet beskrivs ovan under rubriken Stockholm resilience centre.

Linnéuniversitetets Marcelo Ketzer undersöker läckage av järn och aluminium från sura sulfatjordar. Ett undersökningsområde är Fredriksdalsviken norr om Araslövssjön, där omfattande utfällning av järn och aluminium har påträffats.

Utfällning av metaller som skadar vattenmiljön är ett bekymmer i områden med sura sulfatjordar. Då dessa jordar torrläggs, till exempel för att få mer odlingsbar mark, syresätts markerna och bieffekten blir att de sura sulfajordarna läcker syra och metall till diken och vattenresurser.

Johanna Sjöstedt, forskare i funktionell ekologi, har under flera års tid studerat våtmarkers potential för minskning av effekterna av övergödning och brunifiering. Flera anlagda våtmarker i Vattenriket har ingått i arbetet, som tidigare bedrevs vid Lunds universitet.

Det pågår flera samarbeten med forskare där biosfärkontoret och naturum är länken till medborgarna. Läs mer om medborgarforskning i Vattenriket.

Flera forskningsprojekt har haft inriktning på Biosfärkontorets arbetssätt med ekosystembaserad förvaltning och adaptiv samförvaltning och hur det bidrar till mänsklig välfärd. Detta lyftes bland annat fram i det FN-stödda, globala programmet Millennium Ecosystem Assessment.

Två internationella projekt jämförde 6 respektive 146 biosfärområden som lärplatser för hållbar utveckling och så kallade ”bridging organisations” som kopplar ihop olika intressen och kunskapssystem i adaptiv samförvaltning. Dessa projekt, med bland andra Lisen Schultz i spetsen, följs upp i det pågående projektet BECOME, se ovan.

I en studie av Biosfärområde Kristianstads Vattenrike och andra svenska biosfärområden konstaterade Lisen Schultz och Malena Heinrup att biosfärområden fungerar som plattformar för samarbete, kopplar samman olika aktörer vertikalt och horisontellt, integrerar FN:s globala mål, upprätthåller friska ekosystem samt främjar lärande och hållbar utveckling. Slutsatsen är att biosfärområden bidrar med innovativa modeller och metoder som integrerar hållbarhetens sociala, ekonomiska och ekologiska dimensioner och som kan skalas upp och tillämpas i andra sammanhang.

SRC har också forskat kring hur olika ekosystemtjänster i Helgeåns avrinningsområde påverkar varandra och hur samförvaltningen kan ske på bästa sätt. Elin Enfors-Kautsky och Katja Malmborg har lett den senaste forskningen inom detta ämnesområde.

Universitetet i Bergen, Norge, har bedrivit forskning i Vattenriket inom ramen för Katja Malmborgs arbete i projektet ”Activating local resources; cultivating regional cooperation for a sustainable land-use”. Katjas projekt handlade mer specifikt om ekosystemtjänster i biosfärområden och drivs i samarbete med fyra nordiska biosfärområden; Kristianstads Vattenrike och Vindelälven-Juhttátahkka i Sverige, Nordhordland i Norge och Skärgårdshavet i Finland. Forskningens fokus varatt identifiera platser i biosfärområdena där deltagarna upplever att de kan ta del av landskapets värden och varför just dessa platser är viktiga för dem. En del av projektet bestod av en deltagande kartläggning (PPGIS). Den bjöd in boende och besökare att pricka in platser där de värdesätter naturens nyttor på en karta.