Fina möjligheter för musslor i Vramsåns bäckar

28 Jul 2015
Inga levande musslor, men gott om skal och fantastiskt fina förutsättningar för musselliv. Det är resultatet när Per Ingvarsson inventerade Tjörningabäcken, Linnebäcken och Linnekullabäcken som rinner ut i Vramsån.

2002 gjorde vattenvårdsingenjör Per Ingvarsson en inventering i bäckarna inför att motorvägen E22 skulle dras om.
-Då hittade jag flodpärlmussla, tjockskalig målamussla och äkta målarmussla i Tjörningabäcken. Och flodpärlmussla samt skal av äkta målarmussla i Linnebäcken. Alla tre arter är rödlistade, säger Per.

I år har han på uppdrag av Vattenriket gått igenom bäckarna lite högre upp på Linderödsåsen.
-Det är fantastiska bäckar med öring, utter och signalkräftor på långa sträckor. Det kan inte vara bättre förutsättningar för musslor och fiskar!

Gamla synder spökar
Några levande musslor hittade han dock inte i år.
-Det beror på gamla synder. På 1930-talet dikade man ut och rensade bäckarna för jordbrukets skull. Då försvann musslorna. Dels följde musslorna med massorna bort ur ån, dels påverkades de av att flödet i bäckarna ändrades.

Även damm- och kvarnverksamhet påverkar musslorna negativt eftersom deras värdfiskar utestängs från sina lekområden. Dessutom försämras konnektiviteten –  möjligheten för djur, växter, sediment och organiskt material att spridas  i vattendraget. Ofta är kvarnarna med dammar byggda på de bästa platserna för musslor och fisk. 

Det går att rädda musslorna
Men loppet är på inga sätt kört för musslorna! Tvärtom är Per Ingvarsson övertygad om att det går att rädda dem.  När han gått böjd över ån har han också studerat förutsättningarna för att bäckarna åter ska vara hem åt musslorna.
-Nedströms finns musslor och bottenförutsättningarna är bättre med rent grus högre upp på åsen än i Vramsån där de ju finns.

Några exempel på åtgärder är att lägga ut sten och lekgrus och att ändra strukturen på kanten så att åfåran blir mer meandrande. Att plantera träd i kantzonen ger skydd och skugga åt musslornas värdfiskar.
– För att få tillbaka musslorna i bäckarna krävs sedan att man flyttar upp musslor från Vramsån, när bäckarna blivit restaurerade, säger Per.

Fria vandringsvägar ett måste
Dessutom måste det finnas fria vandringsvägar från havet för lax och öring. När flodpärlmusslorna har infekterat sin värdfisk (årsyngel av lax eller öring) med så kallade glochidielarver, som senare blir små musslor, blir värdfisken immun mot glochidierna. Därför behövs det hela tiden nya värdfiskar. Bryts systemet exempelvis av en damm utan fiskväg dör ofta både musslor och fiskar bort.

När kan musslor vara tillbaka i bäckarna igen?
-Om tio år tror jag vi kan ha fått tillbaka musslor, säger Per.
Han inventerade även en damm i Vramsån i Tollarp. Där fann han tjockskalig målarmussla, allmän målarmussla och flodpärlmussla.

Text: Åsa Pearce
Bilder: Per Ingvarsson