Det lackar mot jul och vi knyter ihop säcken för året som gått. Det har…
Nu kan storken komma!
I höstas fick Vattenriket ett nytt storkhägn. I Hovby vid Hammarsjön närmare bestämt. Nu har hägnet kompletterats med boplattformar. Till helgen flyttar tre unga storkpar in.
De stora strandängarna längs Hammarsjön är perfekta marker för storkar att leta mat i.
– De äter daggmaskar, grodor, småfisk och möss bland annat, säger Christer Neideman, Storkens vänner.
Det nya storkhägnet i Hovby är alltså en nära nog perfekt storkmiljö. Och alldeles snart kan en ny storkbostad tas i anspråk.
Till helgen flyttar tre par på 3-4 år in i sin nya boning. Först får de göra sig hemmastadda i hägnet. Fram i april är det sedan dags att ta klivet ut i friheten.
-När storkarna börjar bygga och visa tecken på att vilja börja häcka så släpps de fria. Förhoppningsvis stannar de sedan kvar och häckar på boplattformarna på taket, säger Christer Neideman.
Fler skånska storkar flyttar
Varje par kan få tre ungar, så om allt går väl kan flera nya storkar att ge sig av från Vattenriket till hösten. Just flytten har varit ett problem för Skånes storkprojekt, men det går bättre och bättre. De senaste tre åren har omkring 100 storkar flyttat söderut från Skåne varje höst.
-Det är viktigt att det finns en stor flock ungstorkar som kan ge sig av tillsammans, säger Christer Neideman.
Förra sommaren häckade två storkpar i Viby och tre i Härnestad. Dessutom byggde en storkhane på ett bo på Tandvårdshuset, men han lyckades inte få en hona att flytta in.
-Kanske kommer han tillbaka och försöker i vår igen, säger Christer Neideman.
Christer menar att det finns plats för fler storkar i Vattenriket.
-Vi skulle gärna vilja ha ett hägn någonstans vid Araslövssjön och Vinnö ängar.
Så är du naturintresserad, har plats och möjlighet till daglig tillsyn så anmäl ditt intresse. Du kan också gå med i Storkens vänner och stötta föreningens arbete för att återetablera denna våtmarkernas karaktärsfågel.
Skriv till christer.neideman@naturskyddsforeningen.se
Läs mer om Storkprojektet och Storkens vänner här.
Text: Åsa Pearce
Foto: Christer Neideman