Oklart varför säven minskar i Hammarsjön

Det finns troligen flera skäl till att bestånden av säv i Hammarsjön har krympt sedan 1985. Några kan vara brunare vatten och fler gäss. Det visar en uppsats av två studenter vid Högskolan Kristianstad.

Säven är viktig för att ge livsmiljöer för insekter och fåglar, binda näringsämnen och göra strandkanterna mer stabila. 1985 växte det som mest blå- och sjösäv i Hammarsjön. På den tiden fanns en oro att sjön skulle växa igen på grund av säven. Sedan dess har utbredningen minskat. En teori är att det är grågäss som ätit upp plantorna. Men svaret verkar vara mer komplicerat än så.

Två blivande miljöstrateger inom mark, vatten och samhällsutveckling vid Högskolan Kristianstad, Sara Kaestner och Christina Thåqvist, har skrivit sin kandidatuppsats i miljövetenskap om ämnet. Anna Borgström, projektledare på Biosfärkontoret, var extern handledare.

Studenterna har studerat flygbilder över sjön från åren 1940–2024 och mätt den totala utbredningen av blå- och sjösäv i procent. De har också jämfört utbredningen med faktorer som kväve, fosfor och antalet häckande grågäss för att se om de verkar höra ihop. Det går inte att se om någon av faktorerna orsakar sävens tillbakagång, men det kan ge en vink om möjliga samband om något annat ökar eller minskar samtidigt.

Samband med brunt vatten och grågäss
Säven ökade mellan 1940 och 1975. Sedan minskade den lite, men och ökade igen fram till 1985. Då var det som mest säv i Hammarsjön. Därefter minskade den stabilt fram till mitten av 2000-talet. Sedan dess har nedgången gått snabbare. 2018 hittade studenterna ingen säv alls, men det är oklart om det beror på bildkvalitet, torka eller något annat. 2024 såg det ut att vara lite mer säv i sjön, men det handlar i så fall inte om någon stor ökning.

Det verkar inte finnas någon koppling mellan mängden säv och halterna av kväve, fosfor eller salter i vattnet. Däremot finns måttliga samband med halten av organiskt kol, alltså hur brunt vattnet är, och med antalet häckade grågäss.
– Det finns teorier om att det är gäss som har ätit all säv, berättar Sara Kaestner.

Sambandet är dock inte så tydligt att gässen kan vara enda skälet till sävens nedgång. Mer troligt är att det finns flera förklaringar. Möjliga orsaker som lyfts tidigare är utöver gåsbete och ökande vattenfärg även förändringar i näringsämnen.

Studenterna föreslår att fler studier görs inför en eventuell återetablering av säv i Hammarsjön. Fler faktorer som kunde vara intressanta att studera är klimatförändringar, vattnets järnhalt och reningsverkets påverkan.
– Återetablering är bra men utan mer kunskap kanske den inte hjälper så mycket, säger Christina Thåqvist.

Värdefull grund för arbetet framåt
Det var Biosfärkontoret som föreslog ämnet för ansvariga på Högskolan Kristianstad, och studenterna tyckte att det lät intressant.
– Det blir lite undersökande. Vi ville ha lite utmaningar. Sara och jag har haft roliga diskussioner, säger Christina Thåqvist.
– Det var också roligt att göra något i närheten av högskolan och kul att använda GIS, säger Sara Kaestner.

Arbetet har varit kul men också utmanande, berättar studenterna.
– Det var svårt att hitta information om säv och bra flygbilder, säger Sara Kaestner.

­­Anna Borgström, projektledare inom akvatisk ekologi på Biosfärkontoret, tyckte att det var roligt att studenterna verkade så intresserade av ämnet.
– De var ambitiösa och undersökningen ger en värdefull grund att stå på för det framtida arbetet med säv i Hammarsjön, säger hon.