Biosfärområden ska stimulera till forskning och lärande för en hållbar samhällsutveckling med människa och natur i samspel. Mitt i Vattenriket ligger Högskolan Kristianstad som är forskningskoordinator i vårt biosfärområde. Även andra universitet och högskolor har forskat i Vattenriket under lång tid, till exempel Stockholm Resilience Centre, Linné universitetet och Lunds universitet. 

Den del av forskningen på Högskolan Kristianstad som har närmast anknytning till biosfärområdet går under namnet Sustainable Multifunctional Landscapes, förkortat SMULA. Forskningen rör sig över ett brett spektra, alltifrån vatten, gäss och akvatiska ekosystem, till pedagogik och platstillhörighet. I många av forskningsprojekten finns ett nära samarbete med samhället. Flera forskare och forskningsprojektet har beröring mot biosfärområdet på olika sätt, ett axplock av dem är:

• Från fält till flyttväg – förvaltning av gäss i det nya jordbrukslandskapet (Johan Elmberg)
• Effekter av stora växtätande andfåglar i akvatiska ekosystem (Gunnar Gunnarsson)
• Pre-Service Early Childhood Educator Experience in a UNESCO Biospere Reserve (Thomas Beery)

Stockholm Resilience Center och Kristianstads Vattenrike har ett mångårigt och brett samarbete kopplat till tvärvetenskapliga studier. Deras forskning är inriktad på miljö och hållbar utveckling med fokus på socialekologiska system, där människa och natur studeras som en integrerad helhet. Centralt i forskningen är begreppet resilens- ett ekosystems förmåga att klara förändringar och ändå fortsätta att vidareutvecklas. Flera forskningsprojekt har haft inriktning på Biosfärkontorets arbetssätt med ekosystembaserad förvaltning och adaptiv samförvaltning och hur det bidrar till mänsklig välfärd. Detta lyftes bland annat fram i det FN stödda, globala programmet Millennium Ecosystem Assessment.

SRC har också forskat kring hur olika ekosystemtjänster i Helgeåns avrinningsområde påverkar varandra och hur samförvaltningen kan ske på bästa sätt. Elin Enfors-Kautsky och Katja Malmborg har lett den senaste forskningen inom detta ämnesområde.

Just nu pågår forskningsprojektet Become – Biosphere Reserves som effektiva bevarandeåtgärder (https://become.w.uib.no/), som drivs av Lisen Schultz tillsammans med Hanna Sinare. Även adnra forskare, tex Katja Malmborg är också involverade. Syftet med projektet är att ge kunskap om hur biosfärområden bidrar till både naturvård och samhällsutveckling, hur de navigerar i kombinationen av dessa mål och vilken roll deltagandet har för att biosfärområdena ska kunna nå sina mål effektivt. Projektet omfattar en fallstudie i minst ett biosfärområde i varje land som deltar i projektet: Sverige, Norge, Frankrike, Portugal, Sydafrika, Chile och Kanada. Forskarna följer även upp enkäten som Lisen Schultz gjorde med 146 biosfärområden 2008 och 100 biosfärområden 2013. Biosfärområde Vindelälven-Juhttátahkka är också med i projektet och här görs en fallstudie. Forskarna har under 2024 gjort en uppdatering av den fallstudie av Kristianstads Vattenrike som utförts sedan tidigare forskning.

En forskargrupp ledd av Fernando Jaramillo undersöker våtmarkers hydrologi genom att studera satellitbilder. Med hjälp av maskininlärning kan forskarna ta fram modeller för hur vattennivåer skiftar över år och årstider. Nedre Helgeån är ett av de Ramsarområden som undersöks i projektet och Vattenriket har inlett ett samarbete med forskarna. Biosfärkontoret har tillgång till mätserier över vattennivåer i Helgeån som sträcker sig hela vägen från år 1905 till nutid. Förhoppningen är att dessa mätserier, samt de många mätningar som görs inom det kommunala projektet Smart VA, kan kombineras och jämföras med satellitbilderna.

Pål Axel Olsson, professor i biodiversitet vid Lunds universitet, har under flera år genomfört olika studier kring sandmarkernas bevarande och utveckling inom biosfärområdet. Studierna har bland annat innefattat betydelsen av markstörning för att gynna den biologiska mångfalden. Pål Axel ansvarar även för uppföljningen inom projekt Sandlife, som berör flera områden inom Vattenriket.

Emma Kritzberg, docent i limnologi vid Lunds universitet forskar bland annat kring varför vattnet i våra sjöar blir allt brunare. Brunifieringen är negativ ur flera infallsvinklar. Ekosystem påverkas då ljuset får allt svårare att tränga ner i vattnet, vattenkvaliteten försämras med försämrad biologisk mångfald och negativ påverkan på ekosystemtjänsterna som följd. Ökad brunfärgning av vattnet är ett fenomen som syns tydligt i flera vattendrag i Helgeåns avrinningsområde.

Johanna Sjöstedt och Anna Borgström, forskare i funktionell ekologi respektive doktor i akvatisk ekologi, har under flera års tid studerat våtmarkers potential för minskning av effekterna av övergödning och brunifiering. Flera anlagda våtmarker i Vattenriket har ingått i studien.

Universitetet i Bergen, Norge, bedriver forskning i Vattenriket inom ramen för Katja Malmborgs arbete i projektet ”Activating local resources; cultivating regional cooperation for a sustainable land-use”.  Katjas projekt handlar mer specifikt om ekosystemtjänster i biosfärområden och drivs i samarbete med fyra nordiska biosfärområden; Kristianstads Vattenrike och Vindelälven-Juhttátahkka i Sverige, Nordhordland i Norge och Skärgårdshavet i Finland. Forskningens fokus är att identifiera platser i biosfärområdena där deltagarna upplever att de kan ta del av landskapets värden och varför just dessa platser är viktiga för dem. En del av projektet består av en deltagande kartläggning (PPGIS). Den bjuder in boende och besökare att pricka in platser där de värdesätter naturens nyttor på en karta.

Linnéuniversitetets Marcelo Ketzer undersöker läckage av järn och aluminium från sura sulfatjordar. Ett undersökningsområde är Fredriksdalsviken norr om Araslövssjön, där omfattande utfällning av järn och aluminium har påträffats.

Utfällning av metaller som skadar vattenmiljön är ett bekymmer i områden med sura sulfatjordar. Då dessa jordar torrläggs, till exempel för att få mer odlingsbar mark, syresätts markerna och bieffekten blir att de sura sulfajordarna läcker syra och metall till diken och vattenresurser.