Effektiva våtmarker kan motverka brunt vatten och övergödning

Våtmarker har stor potential att motverka brunifiering och övergödning på lokal och regional nivå. På så sätt kan de bidra till bättre vattenkvalitet och större biologisk mångfald. I sin avhandling betonar Anna Borgström vikten av uppföljning för att säkerställa att våtmarker ger förväntad effekt.

Våtmarker lyfts ofta fram som en hållbar lösning på flera olika samhällsproblem. De kan gynna biologisk mångfald, minska övergödning och lagra kol.
-Det är bra att vi anlägger våtmarker, eftersom vi behöver mer vatten i landskapet. Samtidigt är det viktigt att följa upp våtmarkerna för att säkerställa att de gör den nytta vi räknar med, säger Anna Borgström.

I drygt fyra år har hon studerat våtmarkers effekt på brunifiering och övergödning. Resultatet presenterar hon i en doktorsavhandling.
-I den största delstudien följde jag upp nio våtmarker under 18 månader för att se hur de reducerar fosfor, kväve och organiskt kol och vattenfärg.

En majoritet av våtmarkerna ligger i Vattenriket och samarbetet med Biosfärkontoret har varit a och o för hennes studier.
– Jag fick väldigt mycket information om de olika våtmarksprojekten. Det hade varit mycket svårare att hitta på egen hand.

Rätt vattennivå viktigt 
Uppföljningarna visade att effektivitet kan variera betydligt beroende på faktorer som vattennivåer och växtlighet. Anna fann att våtmarker som torkar ut är mindre effektiva och att rätt skötsel, inklusive justering av vattennivåer med hjälp av en munk, kan göra stor skillnad.

Kunskap och intresse hos markägare viktigt. Det finns en risk att våtmarker växer igen om de inte underhålls. Anna lyfter fram Jens Fjelkners våtmark intill Hammarsjön i Rinkaby som en väl fungerande våtmark.
-Den har vatten stora delar av året, ett stabilt in- och utflöde och reducerade fosfor, kväve och organiskt kol och vattenfärg.

Anna lyfter fram den uppföljning som Per Torstensson, limnolog på Biosfärkontoret, gjort av ett 70-tal våtmarker där Vattenriket medverkat.
– -Det är viktigt att man följer upp projekten. Det finns alltid mer eller mindre marginal till att ändra förutsättningar som skulle hjälpa våtmarkerna.

Parallellt gjorde hon ett projekt för att se om våtmarker kan påverka algblomning i sjöar.
-Jag tog både inflödes- och utflödesvatten från våtmarkerna och blandade det med sjövatten. Sedan studerade jag vad som hände med algtillväxten.

Det visade sig att våtmarkerna minskade risken för algblomning i sjöar som tar emot vatten från våtmarker.
-Det är viktigt när vi behöver ta hand om vattendrag med risk för algblomning.

Olika växter reducerarar olika näringsämnen
Avhandlingen omfattar ytterligare två studier. I den ena ville Anna se om det spelar någon roll vilka vattenväxter vi har i våtmarkerna.
-Jag kunde se att det var en del variation i hur vattenväxterna reducerar näringsämnen och färg. En del var bra på kväve och andra på fosfor. Det tyder på att det är bra att ha hög biodiversitet i en våtmark.

Det sista projekt handlar om framtida scenarier. Där använde Anna data från våtmarkerna plus två platser vid sjön Bolmen. Våtmarkernas effektivitet projicerades på sjön.
– Jag ville lyfta vikten av att när vi gör en ekologisk restaurering behöver vi veta varför en del fungerar och andra inte. Vissa ineffektiva våtmarker till och med ökade fosfor och höjde vattenfärgen i sjön i projiceringarna.

Intresset för avhandlingen är stort. Många vill ta del av resultatet.
-Förhoppningsvis väcker den frågor och lyfter vikten av att vi avsätter mycket pengar till projekten i hopp om att det ska bli väldigt bra. Då är det viktigt att vi har pengar till att kontrollera om de fungerar.