DNA-detektiver spårar arterna i ån

Att mäta DNA-spår i miljön är ett effektivt sätt att se vilka arter som finns. Biosfärkontorets personal är tidiga att lära sig metoden för att få bättre koll på Vattenrikets biologiska mångfald.

Micaela Hellström från företaget Mix Research Sweden står intill Vramsån, vid sporthallen i Tollarp. I handen har hon ett långt skaft där hon har fäst en vanlig vattenflaska. Med hjälp av flaskan samlar hon in fyra liter vatten från ån som hon häller i en stor plastpåse.

Sedan pumpar hon vattenprovet genom ett filter med hjälp av en ombyggd borrmaskin. Filtret skickas till MIX Research laboratorier i Uppsala och i september kommer en rapport som visar vilka arter som lämnat sina spår i just det här vattnet.

Celler som avslöjar arter
Metoden kallas eDNA, vilket står för ”environmental DNA”, alltså DNA i miljön. Den bygger på att allt levande lämnar spår efter sig i form av döda celler. En människa släpper till exempel ifrån sig ungefär en halv miljon celler varje dag. Dessa döda celler finns utspridda i luften, i jorden, och i det här fallet i vattnet. Cellerna fastnar i filtret och kan sedan identifieras, art för art, i labbet. Teknikerna matchar små bitar av DNA mot en databas med olika arter.

– Vi använder liknande tekniker som ett kriminaltekniskt labb. Man kan säga att det här är vår brottsplats där vi samlar in bevismaterial. När vi jobbar med skolor kallar vi oss DNA-detektiverna, skojar Micaela Hellström.

Vattenprov från tre åar
Micaela Hellström och Nathalie Storberget tar tio vattenprover tillsammans med Anna Borgström och Per Torstensson från Biosfärkontoret. Fyra tas i Vramsån och tre var i Mjöån och Vinne å, som alla rinner ut i Helge å. Proverna analyseras sedan efter spår av fisk och stormussla. Det går att se fördelningen av olika arter i vattnet, men inte deras exakta antal.

– Vi kommer att kunna säga vad som är vanligare och ovanligare, men inte till exempel om det finns en livskraftig population av en viss art, säger Anna Borgström.

Med hjälp av de här proverna hoppas hon och Per Torstensson få veta var den invasiva arten svartmunnad smörbult finns i Vattenriket. I dagsläget är det oklart om smörbulten finns i Helge å eller de tre tillflödena. Finns den i andra fiskars lekområden blir det problem.

Ofta används elfiske eller nätfiske för att få fram liknande data, men eDNA är en skonsammare metod vid provtagning av fiskarter i vattendrag. Det går också att samla in mycket mer data på samma tid, och analysen i labbet tar bara ungefär fyra veckor. De tre metoderna kompletterar varandra. Exempelvis kan elfiske stötta upp eDNA för att ge en bredare bild av populationen när det gäller faktorer som täthet, artförekomst, åldersfördelning eller hälsa.

Teknik i framkant för framtiden
Metoden började att utvecklas av franska forskare 2009 och förfinas fortfarande. Nu finns det några företag i Sverige som tar prover och gör analyser, men Biosfärkontoret är relativt tidigt ute. Tanken är att Anna Borgström och Per Torstensson ska kunna ta prover själva framöver och därmed sänka kostnaderna.

– Det är en relativt lätt provtagning, men man ska försöka att inte peta på proverna, säger Anna Borgström.

– Det här är ett sätt att få lite bättre koll på våra vattendrag. Biosfärområdet ska vara en arena där saker testas och där vi vet vad tekniken i framkant innebär. Jag tänker att vi skulle kunna använda den här tekniken senare för att hitta hotspots med lekområden i Helge å, och kanske skydda dem, säger Per Torstensson.