Sandra Magnussons broderi är en hyllning till skogen. En påminnelse om lyckan i att andas…
Hundra gånger Linnérundan
Kepsen med fågelpins och kikaren är hans ständiga följeslagare. På söndag guidar Evert Valfridsson längs Linnérundan för hundrade gången.
Det började för tio år sedan som en aktivitet för daglediga. I ur och skur och året runt har han sedan trampat längs Linnerundan. Och visat och berättat om fåglar och växter för sina följeslagare.
År har lagts till år och vandring till vandring. På söndag är det dags för tur nummer 100. Vi träffar Evert för en pratstund om fåglar och folk några dagar före jubileet.
-Det är lika intressant hela året. Roligast är det förstås när det är mycket att se. När flyttfåglarna kommer insträckande söderifrån. Och när vadarfåglar och änder häckar på strandängarna.
På frågan om vilket som varit häftigaste upplevelsen hittills blir svaret ett helt annat djur.
-Tveklöst var det när vi såg två uttrar väster om Lillö även om de är fyrbenta.
Den största fågelupplevelsen behöver han inte funder länge på.
-När pilgrimsfalkarna badade. Vi stod i Härlövsborgstornet och såg hur hannen slängde sig i vattnet och doppade sig, medan honan var mer försiktig.
Evert är engagerad i Naturskyddsföreningen, Fågelklubben och Vattenrikets vänner. Fågelintresset har han haft sedan barnsben. Han växte upp i Ilnestorp på Linderödsåsen, flyttade till Flen där han arbetade som journalist, tills för 20 år sedan då han återvände till sin hembygd. Och återupptäckte Vattenrikets fina naturområden, inklusive stadsnära Linnérundan.
-Det är ett sätt att hålla igång. Och så är det spännande att följa årstidernas växlingar.
På söndag är det dags för runda nummer 100. Förmodligen kommer den vanliga kärntruppen av fågelintresserade och så några nya.
-Det kommer hela tiden nya personer som vill vara med och vandra. De kommer från hela Skåne. Och ibland Danmark.
Som mest har de vart uppemot 50 deltagare, men idealet ligger på 12-15 personer.
-Då kan man hålla ihop gruppen bra och ägna sig åt var och en av dem, säger han.
Linnérundan tar allt från tre till sex timmar – beroende på hur mycket det är att se längs vägen. Halvvägs är det fika och en gång blev han bjuden på en lille en, av ett danskt gäng. Ibland får de se ovanliga fåglar, och visst är det kul, men det är egentligen inte det som Evert brinner för.
– Jag tycker om att uppleva det som hör hemma här… att se de stora rovfåglarna flyga i området… och att höra vingslagen när tusentals gäss lyfter efter att de blivit skrämda av en örn är mäktigt.
100 vandringar är ju något av en milstolpe – blir det fler?
-Självklart, jag håller på så länge folk vill följa med. Det ger mycket tillbaka.
… och så till sist – vilket är den vanligaste frågan.
-Vad är det för fågel?
Text och foto: Åsa Pearce
Följ med på Evert Valfridssons jubileumsvandring på söndag den 9 december. Samling vid naturum Vattenriket kl 10.00. Glöm inte kikare och fika!