Gott om ålgräs och blåstång utanför Åhus

Mycket ålgräs och blåstång, ett jättefint område. Det är marinbiolog Lena Svenssons första intryck från Vattenrikets dykningar under Havsresans fältvecka.

Sista veckan i maj samlades ett 40-tal dykare i Åhus. En av dem var marinbiolog Lena Svensson. På uppdrag av Vattenriket undersökte hon botten i jakt på ålgräs och blåstång. Resultaten har hon jämfört med en ålgräsinventering som Länsstyrelsen gjorde 2004.
-Då hittade man ålgräs på alla platser man undersökt norr om Åhus. Vi har varit ute på några av platserna och undersökt botten med videokamera.

De första resultaten är mycket positiva.
-Vi har hittat väldigt mycket ålgräs, som är kraftig och välmående med mycket skott, på alla de ställen där det fanns vid förra inventeringen för tio år sedan.

Ålgräs stabiliserar och ger skydd
Ålgräs är en viktig art på grunda sandbottnar i havet och fyller framför allt två funktioner.
-Den bildar en rotfilt som stabiliserar sanden så att det blir mindre erosion där den växer. Sedan ger den skydd och mat åt många organismer och är uppväxtplats för många fiskyngel.

Lenas undersökningarna visar också på riklig förekomst av en annan viktig art, blåstång.
-Blåstången ger ett tredimensionellt substrat där många djur lever, framför allt små kräftdjur som blir mat till fiskar.

Ett litet orosmoln kunde hon ana:
– Vi såg inte så mycket sågtång som man gjorde 2004. Det kan bero på att de skuggats ut av rödalger, som ökat väldigt mycket de senaste 20 åren. Det låg tjocka mattor med rödalger utanför ålgräset.

Rödalgernas frammarsch beror på övergödning.
-Tillförseln av kväve från länderna runt Östersjön är stor. Kvävet göder de fintrådiga rödalgerna. Men det är även gamla försyndelser från när tvättmedlen innehöll fosfat. Det gör de inte längre i så stor utsträckning, men fosfat binds i sedimenten, som sedan frigörs i syrefria bottnar och kommer ut i vattnet.  Fosfaten göder blågröna alger som egentligen är bakterier, som i sin tur är kvävefixerande och binder in ännu mer kväve till det biologiska systemet.

Text: Åsa Pearce
Foto: Karin Magntorn