Trogen entusiast vandrar Linnérundan nummer 300

300 – så många vandringar har fågelskådare Evert Valfridsson lett längs Linnérundan. Nu är bron över Härlövsängaleden så gott som klar. Den är frukten av ett medborgarförslag från Evert.

Sedan 2004 har Evert följt årstidernas växlingar längs Linnerundan.
-Ursprungsidén var att erbjuda vandringarna som en aktivitet för dagledig i Studiefrämjandets regi. Vi träffades vid Kanalhuset och vandrade ut på strandängarna. Sedan har det bara fortsatt, säger han.

-Everts vandringar betyder väldigt mycket för oss i Vattenriket. Du är en riktig inspiratör och entusiastisk folkbildare, säger naturumföreståndare Karin Magntorn innan hon ger Evert en kram och en liten gåva.

Fokus på fågellivet
På lördag vandrar Evert Linnérundan för trehundrade gången. Hur lång tid det tar beror på hur mycket det finns att kika på längs vägen. Det brukar landa på tre till fem timmar. Omgivningarnas våtmarker och strandängar erbjuder en speciell flora och fauna där fokus ligger på fågellivet.
-Just nu är det mycket vadarfåglar som storspovar och mindre strandpipare och kanske får vi se rödspovar på lördag, säger Evert.

Han brukar ha sällskap av mellan 5 och 15 naturintresserade på den 6 km långa vandringen. Fikastunden på Lillö är helig.
-Ingen har varit med på alla vandringarna, men det är några stycken som varit med lite mer än andra.

Bron är vacker
En av hans personliga höjdpunkter minns han från 2011.
-Vi stod i Härlövsborgstornet när vi plötsligt fick se hur pilgrimsfalksparet som häckade på Vattentornet badade och plaskade i ena åfåran. Det var det häftigaste jag sett!

Evert uppskattar de förbättringar som gjorts för att öka tillgängligheten längs Linnérundan. Han tycker att skådarplattformen på Isternäset har blivit jättebra, liksom rampen vid Lillö.

På stadens födelsedag och biologiska mångfaldsdagen den 22 maj invigs den nya bron över Härlövsängaleden, som är frukten av Everts medborgarförslag.
-Den är fantastisk! Nu kan man passera säkert över vägen och får se saker som man inte sett tidigare. Sen är den till och med vacker!

Text och foto: Åsa Pearce