Sånnarna, de torra blomsterängarna med sin härliga doft, hade länge fått sköta sig själva. Förr var människor tvungna att bruka även de torra sandmarkerna för sin försörjning. Med några års mellanrum gick det att få en liten skörd på marken. Däremellan fick blommor som blåeld, hedblomster, bergsyra och pukvete utveckla sin färgprakt medan marken låg i träda.

Minst trettio år efter den senaste plöjningen sattes nu plogen i marken igen. Inte för skördens skull, utan för blommornas.

– Det här är ett försök att likna det gamla vandrande åkerbruket och återskapa blomsterängarna. Igenväxningen gör annars att det höga gräset tar över och tränger undan örterna, förklarade Biosfärkontorets ekolog Carina Wettemark.