Det är dags att utvärdera de senaste tio åren i Biosfärområde Kristianstads Vattenrike. Just nu…
Forskare undersöker miljögifter hos kustgäddor
Det är något som inte stämmer i Hanöbukten. Fiskarna blir färre, rovfiskarna minskar och ekosystemet verkar ur balans. Nu letar forskare efter ledtrådar – i gäddornas rom.
För ett par veckor sedan samlades ett forskarteam från Stockholms universitet och SLU i Tosteberga hamn. Med hjälp av håvar och hinkar samlade de in rom och mjölke från kustgäddor under leken – allt i jakt på svar.
– Gäddorna i Tosteberga är representativa för hela Hanöbukten, säger Ulrika Hedlund, ekolog på Kristianstads kommun, som också samordnar projektet för Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten.
Syftet med studien är att undersöka om miljögifter som PFAS och algtoxiner kan vara en del av förklaringen till varför fiskbestånden mår sämre. Både PFAS – som finns i allt från brandskum till impregnerade kläder – och algtoxiner är kända för att kunna påverka fiskars hälsa och reproduktion negativt.
Per Torstensson, limnolog på Biosfärkontoret, är den som fångar in gäddorna. Efter att forskarna tagit sina prover får fiskarna simma tillbaka. Det är ett skonsamt arbete – men med potentiellt stora resultat.
Utöver att samla in rom och mjölke görs också undersökningar med mikroskop direkt på plats i Tosteberga. I labbmiljö kommer forskarna dessutom att genomföra kläckningsförsök i akvarier – Hur många ägg kläcks? Hur mår ynglen?
Det här är inte första gången Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten satsar på kunskap. Redan 2018–2019 genomfördes en första undersökning om algtoxiner i fisk, och den nya studien bygger vidare på den, nu med fokus också på PFAS.
PFAS har i flera studier visat sig påverka immunförsvar, ämnesomsättning och hormonsystem hos fisk. Vissa ämnen är dessutom cancerframkallande. I Östersjön förekommer också olika typer av algtoxiner, som fiskar och andra vattenlevande organismer kan exponeras för – en potentiell kombination med allvarliga konsekvenser.
– Vi vet att något händer i Hanöbukten, men vi behöver bättre kunskap för att förstå varför. Den här studien är ett viktigt steg på vägen, säger Ulrika Hedlund.