Scouter utforskade livet under ytan

Sol, blå himmel och ljumma vindar. Förutsättningarna var perfekta när scouterna på Jamboree 2017 fick chansen att bada och upptäcka livet under Hanöbuktens yta.

Som ett lämmeltåg strömmade Jamboreens scouter ner till stranden vid Östra Sand i går. Glädjen var stor när scoutskjorta och shorts kunde bytas mot baddräkt och simglasögon.

Naturum Vattenrikets beachflagga lockade många nyfikna. Här fick scouter och ledare låna vattenkikare och vadarbyxor eller cyklop och simfötter för att kika ner under ytan. Andra valde att håva i vattnet mellan stenarna.

Efter en stund kom de tillbaka med sprattlande plattfiskar och tångräkor, maneter och blåstång och… tusen frågor till naturums personal.
– Bränns maneterna? Vad hände när de dör? Kan man äta blåstång?

Tålmodigt och engagerat svarade Sam Peterson, Håkan Östberg och Karin Magntorn på frågorna. Sen lades växter och kryp i utställningens tråg en stund.

För scouterna från Njurunda utanför Sundsvall var detta ett första möte med öronmaneter, tångräkor och plattfiskar.
-Det är jättekul att se vad som lever här, som vi inte har i vattnet hemma, sa Nilla Flarin, scoutledare för Njurundascouterna.

Utställningen blir snart full av olika mer eller mindre vanliga arter. Här finns tångsnälla och tånggråsugga och spigg och blåmusslor och tångmärla och sandräka och tångräka och maneter och …
-Det blir en del när omkring 600 scouter hjälper till att håva, sa Karin Magntorn, naturumföreståndare.

Hon är glad att så många tagit chansen att fascineras av och lära sig mer om det som lever under ytan.
– Vi känner att vi verkligen gör nytta här idag, sa hon.

Dagens roligaste och ovanligaste fynd var en skorv.
-Skorven lever på ner till 300 meters djup i Östersjön. Den har hållit sig kvar här sedan Ishavet efter den senaste istiden. Den påminner om vattendjuret dolksvans, men är mest släkt med gråsuggor, säger Karin Magntorn.

Under Jamboree-veckan har naturum Vattenriket haft extra öppet för att ta emot och alla scouter och anhöriga som besökt Kristianstad.

Text: Åsa Pearce
Foto: Mattias Roos, Karin Magntorn och Åsa Pearce