Hitta hit
Vättestigen finns längs den rödvita slingan på Norra Lingenäset. Rundan är 700 m.
Det var en gång en liten vätte som virrade omkring i skogen.
Han hade en gul hatt och ett prydligt skägg på hakan.
Solen sken och fåglarna sjöng, men vätten var på dåligt humör.
Han hade tappat bort sin älsklingsblomma – Vätterosen.
Utan vätterosen kunde det inte bli vår på riktigt, tyckte vätten.
Han letade längre och längre in mellan träden
och blev mer och mer orolig.
På Norra Lingenäset växer höga lövträd som ek och bok. På våren är marken full av blommor. Murgrönan som klänger på träden är grön året om.
Efter en stund mötte vätten ett helt tåg med små myror.
De bar på gröna frön och verkade ha bråttom.
”Stopp där!” gastade vätten. ”Halt! Har ni sett en vacker blomma?”
”Javisst”, svarade myrorna. ”Här i backarna växer jättefina
blåsippor, ser du dem?”
”Bah!” fnös vätten. ”Blåsippor är bedrövliga blommor.
Barnsliga, banala och beska, blä! Min blomma är mycket finare!”
Blåsippan har blå blommor och blad med tre flikar. På fröna finns en vit klump som myror älskar att äta. När de bär bort fröna hjälper de blåsippan att sprida sig.
Nu var vätten på riktigt otrevligt humör. Han klampade fram till
en vinbergssnäcka som stillsamt kröp fram inne i grönskan.
”Du där med skalet!” gläfste vätten. ”Har du sett en fin blomma?”
”Huh?” sade snäckan. ”Här växer massor av ramslöksblommor.
De är väl fina?”
”De där vita sakerna?” fnös vätten. ”Usch! Vitt är vedervärdigt!”
”Jag tycker de luktar gott.” sade snäckan.
”Gott!?” tjöt vätten. ”De stinker ju värre än vättefarfars undertröja!
Tvi, tvi, tvi!”
Ramslöken får vita blommor på våren. Bladen smakar och luktar starkt av lök.
På en sten satt en mus och gnagde på en hasselnöt.
Den tittade nyfiket på vätten som kom rusande genom skogen.
”Mus!” röt vätten, ”Har du sett min vätteros? Va? Har du det?
Men så svara då!”
”Hm,” sade musen. ”Kanske. Kika under hasselbuskarna där borta.
Jag tyckte jag såg några knasiga blommor där borta i morse.”
Vätten satte av i galopp utan att ens säga tack.
Hasselbuskar är stora med raka grenar. Nötterna är gröna i början men när de mognar blir de bruna.
De långa gula hängena är hanblommor. Honblommorna är små röda spröt på en knopp.
Där under hasselbuskarna växte en underlig, blekrosa blomma.
Vätten fick glädjetårar i ögonen.
”Hurra!” ropade han. ”Min vätteros! Min vackra, vidunderliga vätteros!”
Fåglarna sjöng, humlorna surrade och luften var full av dofter.
Vätten satte sig ner på den solvarma marken och kände hur ilskan
och oron smälte bort.
”Äntligen är det vår på riktigt!” viskade han för sig själv.
Vätterosen blommar på våren med konstiga skära blommor. Den har inga gröna blad som fångar solsken. I stället suger den näring från hasselbuskens rötter.
Text och illustration: Erik Kohlström, naturum Vattenriket.